Under en tid har diskussionen på Twitter och här på bloggen varit het. Det har handlat om en artikel i Sveriges Television om att fler med dyslexi kommer in på utbildningen till lärare. En lärarutbildare vid namn Mats Olsson (Tysta tankar) uttryckte där följande: ”Det hade varit enklare om vi kunnat sortera bort 90 procent och bara fått dem med toppbetyg”. Detta är en uppfattning som inte jag delar. Det är oerhört viktigt enligt min uppfattning att vi kan ha en mångfald inom kåren med lärare från olika bakgrund. Om vi inte har den mångfalden så tror jag vi kommer få det oerhört svårt att möta elever som har väldigt olika bakgrund, förutsättningar och behov. Jag vill inte ha någon elitistisk lärarkår och lärarutbildning vilket vi enligt min uppfattning skulle få om nittio procent sorterades bort och lärarutbildningen blev till för de med de allra högsta betygen. Zoran (Presschef LR) skriver såhär på Twitter:
Katastrofal utveckling: svt.se/nyheter/sverig…
— Zoran Alagic (@ZoranAlagic) July 16, 2012
Jag håller inte alls med Zoran om att detta är en katastrofal utveckling för den svenska skolan utan välkomnar snarare om det är fler med olika former av funktionshinder som vill bli lärare. Förstår inte hur man kan anse det vara en katastrofal utveckling att vi får en större mångfald av lärare med olika bakgrund inom kåren. Dessa lärare behövs i våra klassrum för att vi ska kunna möta elever med olika bakgrund och med olika förutsättningar och behov. Skolan borde bli mycket bättre på att ta tillvara de olikheter som finns både mellan lärare och mellan elever. Det är när vi slutar se olikheter mellan lärare och mellan elever som ett problem och istället ser det som en stor möjlighet som vi kan nå riktigt långt och skapa en bra och trivsam skola. En skola som har de mänskliga rättigheterna och humanismen i centrum.
Uppdatering 1: Läs en annan sida av saken hos Tysta Tankar här: http://tystatankar.com/2012/07/17/enklare/. Kommentera gärna inlägget med egna perspektiv på det här. Lägger gärna in länkar till andra bloggare som har andra perspektiv eller samma perspektiv som jag. Viktigt att alla sidor av frågan belyses.
Hej Fredrik! Om du läser min blogg tror jag du vet att jag håller med dig!
http://tystatankar.com/2012/07/17/enklare/
Tack för länken. Ska uppdatera min post.
Jag tänker att det är ett svårt ämne och att det är lätt att ryckas med i polariseringen.
Ja, det är inget lätt ämne.
Fredrik, jag tycker ärligt talat att du ska förhålla dig lite mer kritisk till dina honnörsord
demokrati och mångfald. Med verklig mångfald bland regimer borde somliga vara diktaturer.
Jo så kan det vara.
Jag håller på demokrati, och mångfald, hellre än enfald.
Svante
samma här.
Mångfald och olikheter är inte riktigt samma sak som oförmåga eller inkompetens, oavsett vad den beror på.
Annars, varför överhuvudtaget utbilda lärare eller prata om behöriga respektive obehöriga lärare om man ändå struntar i innebörden?
Skilj på elitism och meritokrati, att vilja ha de bästa handlar om meritokrati, inte elitism. Elitism handlar om att vilja ha de från elitgruppen, oavsett deras skicklighet/färdighet för det aktuella yrket.
Den sammanblandningen är en del i samma problem som suboptimerar skolan där man i rädsla för elitism inte vågar erkänna elevernas faktiska kunskaper. I praktiken leder den rädslan istället till att man premierar en annan elitism, nämligen den som utmärks av följsamhet och imiterande av läraren, istället för lärande.
Andreas: Jag delar inte din åsikt. Men vill tacka för ett annat perspektiv på frågan! Ha en trevlig helg, Fredrik.
Anser du att vem som helst, oavsett kunskap eller färdigheter ska kunna bli lärare, eller vilken åsikt är det du inte delar?
Trevlig helg
Jag tycker att alla som vill och kommer in ska kunna få försöka bli lärare i alla fall. Om du klarar utbildningen så ser jag inga problem med att det till exempel kommer in de med funktionsnedsättningar osv.
Visst, om man klarar av det som behövs så har funktionsnedsättningarna ingen betydelse, men man kan inte ta bort eller ignorera relevanta krav bara för att någon har en funktionsnedsättning och ”inte kan rå för det” ungefär. Så länge man uppfyller kraven så är mångfald och olika erfarenheter en tillgång.
Om funktionsnedsättningen är av en art som egentligen inte har någon betydelse för yrket så ska man inte ha krav där.
Samtidigt så ska kraven vara samma, så betyg ska t.ex. inte kompenseras för funktionsnedsättningar, uppfyller man inte kraven för ett högt betyg så ska man inte få det oavsett anledningen bakom. Då kommer man heller inte till situationen där någon som inte har möjlighet (egentligen inte uppfyller kraven) att bli lärare efter utbildningen tar upp en plats för någon som har den möjligheten men som inte får chans att försöka. Målet med lärarutbildning och läraryrket ska inte i första hand vara självförverkligande.
Andreas: Jag har ungefär den uppfattningen som Sussie ger uttryck för nedan. Där visar hon på väldigt bra vad också min poäng är!
Som jag skrev tidigare så är mångfald och olika erfarenheter en tillgång, men dessa kan inte ersätta grundläggande krav. Erfarenhet av att vara understimulerad i skolan är även det en tillgång, och i min erfarenhet så verkar åtminstone lärarstuderande redan idag rekryteras från de som hade stora svårigheter eller i alla fall begränsad framgång under sin egen tid i skolan, så synen på mångfald och olika erfarenheter behöver nog breddas på flera plan.
Så kan det vara. Framförallt tror jag att vi måste in och problematisera erfarenheter från olika håll.
Vad innebär det för dig?
Andreas: Det innebär att vi måste skaffa oss en helhetsbild över vilka erfarenheter som finns för att sedan därifrån dra slutsatser. För det finns många olika erfarenheter kan jag tänka mig av lärare med funktionsnedsättningar och lärarstudenter för den delen också. Jätteviktigt att alla berörda får komma till tals osv.
Jag ser det som viktigare att bestämma sig för vad grundkraven ska vara och vara tydlig med dessa.
Att kartlägga alla möjliga erfarenheter som någon kan ha tror jag inte är vare sig möjligt eller meningsfullt, det brukar snarare landa i att några få erfarenheter från ett väldigt begränsat perspektiv räknas upp och värderas, medans allt annat som inte tillhör mode-områdena just då ignoreras. Sen är det tveksamt om det är lagligt att hålla på med sådana kartläggningar eller efterfråga informationen vid t.ex. antagning eller jobbansökan.
Vi har vissa grundkrav för att komma in på lärarutb. Om man uppfyller de så ser inte jag några problem.
Fredrik, du har så rätt, mångfald – där lärare med olika upplevelse och erfarenhet av sina egna svårigheter ger så mycket mer till våra barn och unga än lärare som inte haft några svårigheter alls med att ta sig igenom skolan! Egna erfarenheter ger förståelse för andras svårigheter!
Kunde inte sagt det bättre själv! Tack för en mycket bra kommentar!
Enligt min erfarenhet så är den värsta läraren som går i ett par skor den där läraren som varit elitelev i skolan och klarat sig med toppbetyg – han/hon som ”minsann skall lära andra hur man lär sig saker”! En livsfarlig inställning milsvid från de lärare som sitter på beprövad erfarenhet! Exemplet är just de lärare som själva hade svårt för att läsa och/eller skriva men ändå kunde lära sig tack vare andra, starkare sidor som kompenserade deras svårigheter med att bilda ljudet med munnen (talrörelsen)/fingrarna (skrivrörelsen) DE, om några, sitter på kunskaper som ger ödmjukhet inför elever med liknande svårigheter; de kan se dessa eleverns möjligheter och inte dumförklara dem pga av att de inte kan forma ljudet och bokstaven med hjälp av den rörelser som krävs via fingrar och mun!!!
Nej, Sussie, så enkelt funtade är inte människor. Du får inte glömma sådana människor som är okunniga men uppträder som om de visste och kunde allt.
Man kan aldrig lita på sina egna erfarenheter som referensram. Då blir man fördomsfull.
Jo. Man kan visst det lita på sina egna erfarenheter. Men det får inte gå till överdrift (då blir man fördomsfull). Det är viktigt sedan att man tar tillvara andras erfarenheter också. Många perspektiv på saker och ting är bra.
Det var ju det jag skrev.
Jag tolkade dig som att du ansåg att egna erfarenheter var helt oförlitliga. Men nu förstår jag vad du menade! Tackar för förtydligande!
Andras och egna erfarenheter i kombination med fördjupning inom ämnet borde kunna vara ett nog så bra koncept för att förstå många av de klurigheter som lurar bakom ett barns svårigheter lära sig exempelvis att räkna, läsa och skriva – i samverkan med goda terapeuter kan vi förhoppningsvis möta våra barns speciella behov av bemötande, ett bemötande som stärker och inte stjälper deras självförtroende… så, jag uppfattar det som vi är inne på samma linje, frekar09!?
Ja absolut Sussie. Vi är inne på helt samma linje här.
Håller med om att dessa erfarenheter är oerhört viktiga.